♥♥ TACK ♥♥

Älskade barn!

Det hela började en solig dag i mitten på april 2010 när jag satt med mina mammalediga kompisar på Café Knus uteservering i Malmö. Två av tjejerna berättade att de börjat blogga och jag tyckte det lät kul och bestämde mig för att göra detsamma. Jag har ju alltid älskat att skriva! Dessutom fanns det ju så mycket att skriva om.

Er Morfar kom på det fenomenala namnet iTodd och så var det igång.

Vid tillfället var du, fina Todd, 4 månader och jag tyckte det var så mycket roligare att dokumentera ditt första år i en blogg än i en bok och nu när jag går tillbaka och läser och ser alla bilder så blir jag alldeles varm i hjärtat.

Tanken var att blogga under ett år men tiden går ju som bekant fort och ett år blev plötsligt två och då föddes ju du, vår underbara dotter

Anni, och jag ville ge dig samma möjlighet att kunna gå tillbaka och läsa om ditt första år.

Och nu. Drygt tre år senare är det dags att avsluta iTodd. Ni har blivit ”stora” och ska få vara barn. Bara barn. Inte bloggande barn. Er uppväxt är er, bara er.

Jag hoppas så att ni kommer uppskatta att era första år i livet finns sparade på detta sätt, att ni ser det som en gåva och kan skratta åt alla underbara saker ni sagt och gjort.

Tack för all inspiration, för att ni väcker barnasinnet och känslor i mig som ingen annan kan. 

Ni gör mig så otroligt lycklig varje dag!

♥

Att iTodd har fått så många läsare är smickrande. Stort tack för alla fina kommentarer, mail och till er som kommit fram och hälsat att ni uppskattar bloggen. Det värmer!

Nu tar jag en bloggpaus innan jag skriver "min egen" blogg på ny adress.

Välkommen lilla kusin!

Men har ni sett?! Jag har fått en ny K U S I N!! Tack Moster A! Äntligen ploppade han ut, som jag har väntat och pekat på magen och sagt "bebisssss" (med betoning på s) och längtat efter denna dagen! Jag ska köra honom i min dockvagn, låta honom låna min biss, smaka min välling och sjunga I ett hus vid skogens slut för honom. Men sagan om de Tre Små Grisarna som ska bygga sig ett eget hus får han faktiskt vänta med för den där otäcka vargen som blåser sönder alltihop skrämmer ju slag på en. Den är jag nästan själv för liten för. Men jag ska nog rota fram en gammal Max-saga. Åh hoppas jag får leka med honom snart snart snart! 

Så liten fast ändå så stor och ståtligt, 54 cm lång 4,5 kg.

Yeah! You rock Ian!

Sommarhälsning!

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart.

Här är jag. Jag heter Ami, åtminstone när jag presenterar mig själv. Och min bror heter Gof, åtminstone när jag presenterar honom. Min mamma heter Mamma. Och min pappa, ja han heter Mamma han med när jag kallar på honom. Jag säger ofta buss. Och biss. Och jag älskar läppglans på kinden. 

Jag har en grop i hakan och ett blått märke på kinden. Och så har jag humor.

Jag står upp när jag gungar. För det gör ju Gof. Fastän det tydligen är livsfarligt.

Jag har lärt mig att om man drar bort klämman från håret tillräckligt många gånger så får man lugg. Och när man släcker lampan om kvällen så går den inte att tända igen.

När mamma vinkar hejdå så vinkar jag glatt hejdå tillbaka fast hon egentligen vill att jag ska inse att hon är på väg och att jag ska följa med. Jag är nyfiken och framåt och tar för mig. Och jag kan själv. Jag tycker mycket om att åka bil. Eller bara att få vara i bilen.

Jag är galen i skor. Helst med klack. Och jag vet precis vilka kläder jag gillar och inte gillar. Hakklapp använder jag sällan. Om nån kivas med mig, då kivas jag tillbaka. 

Jag skrattar åt mina egna skämt. Ofta drar jag en vits, en hel harang med ord och ljud och sen skrattar jag åt det. Jag pratar mycket. Och jag tar varje tillfälle som ges att bada.

Jag är snäll. Och rolig. Och jag är tokig i min bror. Vi är bästa vänner. Det har vi bestämt. Jag ska få komma på hans Star Wars kalas.

Glad sommar!